Krönikan 5/5: Karim lever, men inte mer

Vad händer med Karim? Klarar han sig i Kabul? Sällan har så många läsare hört av sig som efter mina krönikor om 20-årige Karim Quasimi. Några få ansåg att myndigheterna gjort rätt. Men de allra flesta var förfärade medmänniskor som ville protestera och göra något för Karim.
Gärna minns jag en 84-årig kristallklar dam som resolut bad mig om adressen till statsministern, ansvariga ministrar samt partiledarna för att skriva brev. Hon liksom jag, och många med oss, skäms över hur vårt land behandlat en försvarslös tonåring.

Så vad har hänt med Karim? Ritva Holmström är psykoterapeut på Rosengrenska stiftelsen i Göteborg. Hon hade Karim i terapi innan han tvångsavvisades i hand- och fotbojor med chartrat plan till Kabul i Afghanistan. Nu har hon nästan daglig kontakt via SMS och ibland mail. Så här berättar hon:
– Det är fullständig katastrof. I Kabul råder totalt kaos och Karim är skräckslagen för sitt liv. Han är rädd för att bli rånad eller mördad. Det syns ju att han varit västerut. Och han är rädd för att bli våldtagen. Karim skriver att det är vanligt att unga ensamma pojkar blir det.
Karims panikslagna livstecken är knappast överdrivna. De överensstämmer med den bild av tillståndet i Kabul som ges av Svenska Afghanistankommittén och andra hjälporganisationer. Som ensam främling i Kabul kan han svårligen överleva.
Men tills vidare drar sig Karim fram med pengar han får från vänner i Sverige. Han bor på ett hotell för tio dollar dygnet och går aldrig ut ensam. Att stanna i Kabul är inte att tänka på. Ingen tror att han kan klara sig. Alltså är han chanslös på en hopplös arbetsmarknad. Återstår att fly – igen.
Karim har varit flykting sedan han var fem år. Längsta tiden har han levt som illegal hos en moster i Iran. I Sverige bodde han några år i Åseda. Där lärde han sig läsa och skriva och fick vänner. En lärare på skolan fyller fortfarande på hans svenska kontantkort till mobilen.
– Vi har samlat in pengar. En privatperson gav 10 000 kronor. För de pengarna skall Karim köpa ett tre månaders visum till Iran. Där kan han kanske hitta sin moster, säger Lisa Carlsson som är skolkurator i Åseda och tillägger:
– Nu skall vi dra igång en större insamling. Karim behöver ju pengar för att leva den första tiden i Iran.
Men även om Karim finner sin moster, så får han bara stanna tre månader i Iran. Sedan är han illegal igen. Till Afghanistan kan han inte återvända. Livet som ensam internflykting i Kabul lämpar sig inte för en skräckslagen pojke.
Så vad händer – om Karim orkar leva? Egentligen har han bara ett alternativ och det är att åter ge sig ut på vägarna och hoppas på bättre tur. Kanske i Norge. Lisa Carlsson hoppas. Men flyktingsmugglare är dyra och vägen lika lång som den är livsfarlig.
Karim Quasimi hann börja leva i Åseda. Han kom dit när han var 17 år och hade inte begått något brott när polisen hämtade honom två år senare. Karim var bara en ensam tonåring som svenska myndigheter låste in på häktet för att han inte skulle ta livet av sig. Man måste ju vara levande för att kunna avvisas.
Kan någon ansvarig politiker eller tjänsteman förklara för mig och många andra varför det var nödvändigt att göra Karim så illa och i vems intresse det skedde

 

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=492939