Gert Gelotte: Låt Karim leva i fred!

Karim dumpades som skräde på flygplatsen i Kabul. Nu är Karim i Sverige igen. Hemma, eftersom han inte är hemma någon annan stans, skriver Gert Gelotte

Karim är hemma igen, inte i Åseda, men i Göteborg. Det var här han låstes in på förvar, försökte ta sitt liv, reparerades till avvisningsbart skick på psyket, försökte ta sitt liv igen och låstes in på häktet, där han fyllde 20 år.

När Karim strax före påsk förstod att avvisningen till Kabul närmade sig svalde han 40 sömntabletter och kvicknade till först när det chartrade planet mellanlandade. Han var då fängslad med hand- och fotbojor samt midjebälte.

Av detta kan man dra slutsatsen att Karim är en grov brottsling som det svenska samhället till betydande kostnader måste göra sig av med. Men Karim har inte begått några brott. Han kom till Sverige som föräldralös 17-åring. I småländska Åseda fick han vänner, lärde sig läsa och skriva och kände sig trygg. Ett alternativ till förvaret, psyket och häktet i Göteborg hade varit gymnasieskolan.

Men ungdomars behov av trygghet är inte asylskäl. Karim dumpades som en säck mänskligt avskräde på flygplatsen i Kabul och övergavs. Till historien hör att han aldrig tidigare varit i Kabul, utan växt upp som illegal invandrare hos en nu försvunnen moster i Iran.

Men afghaner skall till Afghanistan och Kabul är en tillräckligt säker plats att vara internflykting på, anser svenska myndigheter. Det anser ingen annan. Både FN och människorättsorganisationer på plats beskriver Kabul som en livsfarlig plats för en ensam flykting.

”Jag var sjuk och skräckslagen”, skriver Karim om sina två månader i Kabul. Inget jobb, ingen bostad, ingen hjälp från vare sig FN, svenska ambassaden eller afghanska myndigheter. Karim överlevde med hjälp av en mobiltelefon och pengar från svenska vänner.

Två månaders elände i Kabul kostade 30 000 kronor. Flykten tillbaka till Sverige tog tre månader, kostade 80 000 kronor och gick via Dubai, Iran, Turkiet, Grekland, Italien, Frankrike, Tyskland, Polen, Tyskland och Danmark. Denna odyssé har allt en modern Homeros kunde önska sig – nattliga bergsvandringar, mutade poliser, dramatiska flygresor, falska pass, livsfarliga sjöfärder, oväntade vänner, polisarrester, irrfärder med bil, buss och tåg, vidriga flyktingläger och en massa tur.

Nu är Karim hemma igen. Hemma eftersom han inte är hemma någon annan stans. Och här får han alltså inte vara. Fast han får inte skickas till Kabul heller. För närvarande avvisas inga afghaner från Sverige till Kabul. Det finns inget återvändandeavtal mellan Sverige och Afghanistan. Och enligt uppgift är ett av skälen att det är för farligt att anordna ett möte i Kabul mellan svenska och afghanska myndigheter och FN:s personal.

Så vad skall Sverige ta sig till med Karim. Tillsammans med sitt juridiska ombud gick han upp på Migrationsverket i Göteborg. Där ville ingen tala med honom. Så det får bli skriftväxling i stället. Karim hoppas på ett formellt beslut om verkställighetshinder av avvisningsbeslutet. Ett sådant hinder kan vad det lider leda till uppehållstillstånd.

När jag frågar Karim varför han flydde tillbaka hit, svarar han:

– Jag har bra minnen från Sverige. Här finns snälla människor som alltid har hjälpt mig. Här kan jag få leva i fred.

Ja, varför inte? Vad vore mänskligare – och billigare – än att låta Karim leva i fred?

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.275614-gert-gelotte-lat-karim-leva-i-fred-