Seminarium om de afghanska flyktingarna

Seminarium om de afghanska flyktingarna
den 21 maj 2005, Stockholm

Farida Zeerak, ordförande Afghanska föreningen

– Enligt den officiella statistiken har tre miljoner afghanska flyktingar återvänt från Iran och Pakistan. men hur många har inte flytt tillbaka, frågar hon sig.

Zeerak menar att man i sammanhanget glömmer att ta hänsyn till dessa flyktingars situation och själv säger hon att det rör sig om ”omänskliga förhållanden”.

– Varför flyr de? De kan inte leva i sitt hemland. På många sätt är situationen värre än under kriget. Många förändringar är bara fasad. Landet är söndertrasat och utfattigt. Lokala klanledare och krigsherrar har tagit sig in i regeringen, konstaterar hon.

Inte heller har religiös frihet införts i Afghanistan. Enligt Farida Zeerak är det krigsherrarna som bestämmer på den punkten och hon nämner att en kvinna stenades till döds för så sent som en månad sedan.

dr. Rahima Ahrary, Afghanska föreningen

Sammanlagt finns det sex miljoner afghanska flyktingar, och därutöver en miljon interna. Sedan år 2000 har Kabuls befolkning växt lavinartat – från en till tre miljoner invånare på bara fem år!

– Barn har ingen möjlighet att gå i skolan. Flyktingarna måste lyda villkoren som krigsherrarna sätter upp, annars kastas de i fängelse för narkotikabrott, säger Ahrary.

På seminariet talade även ordföranden för Iranska flyktingrådets Stockholmsavdelning. Gymnasielärarinnan Kimia Pazooki drog sig inte för att säga vad hon tycker om flyktingarnas situation i Iran:

– Jag är inte stolt över hur flyktingar behandlas i mitt hemland. Jag skäms.

Ingen vet riktigt hur många flyktingar som Iran i dag härbärgerar, men antalet tros ligga kring 2,6 miljoner. Av dessa är det bara 980 000 som vistas legalt i landet, medan omkring 1,6 miljoner är illegala. Allra värst är situationen för kvinnor. Enligt den statistik som Pazooki presenter tjänar kvinnor endast 12-40 procent av vad männen tjänar. Kvinnans lön, förutsatt att hon arbetar heltid, räcker bara till att betala en tredjedel av hyran. Om de klagar finns risk för att deras chef anmäler de till polisen, så att de tvingas åka tillbaka till Afghanistan.

I Iran finns även så kallade himmelsbarn, dvs. barn med en iransk och en afghansk förälder.
– Afghaner och iranier får inte gifta sig. Afghanska kvinnors barn får inte medborgarskap. De tillhör inte modern utan fadern. Dessa barn kan ansöka om medborgarskap när de är 19 år, men det är inte säkert att de får det.
I förra året ansökte hela 600 000 människor över 18 år om medborgarskap i Iran, berättar hon. Av gatubarnen i Iran är sex av tio afghanska.

Anita Dorazio, Asylkommittén
– Jag tycker inte längre att det är ett anständigt land som jag lever i som behandlar flyktingar såhär, säger hon. Cirka 3 500 har ansökt om asyl i Norden.

Hon talar framför allt väldigt upprört om beslutet att inte låta flyktingbarnen stanna i Sverige.
– Sedan år 2000 har vi på barnsjukhus sett barn som bara slutar att leva. I dag säger man att de inte ska få amnesti, konstaterar Dorazio.

Jan Myrdal, författare

– Under andra världskriget var det en annan stormakt som tryckte på, men om vi ska var uppriktiga så vek sig inte Per Albins regering lika mycket som Sveriges regering nu, säger Myrdal och tillägger att Sverige till och med skickade tillbaka tyska desertörer samt att det fanns tyska agenter i den svenska underrättelsetjänsten.
– Det finns inget speciellt skäl för Sverige att skicka trupper till Afghanistan, utan det beror på påtryckningar. En stor del av v och mp vill inte kritisera regeringen för då kan de förlora sina egna positioner.
Han passade även på att kritisera svensk press eftersom de inte bedriver någon riktig bevakning av USA:s och Sveriges agerande.
– Svensk massmedia är mer styrt än man kan tro. Regeringen kan i såna här lägen alltid lita på den svenska pressen, hävdar han.

Seminariedeltagarn fick även se filmen ”Världens ansvar” av Leilah Qarai och Hanna Larsson. De har intervjuat många flyktingar i Kabul och det framgår tydligt att deras situationen långtifrån har förbättrats sedan USA:s ”befrielse” av landet. Officiellt får flyktingarna hjälp från den afghanska regeringen för att de ska kunna överleva. Trots pressmeddelanden om all hjälp som utfärdats, så har flyktingarna i bästa fall fått några få nödvändigheter två gånger om året.
– Hälften av barnen jag talade med lever inte i dag, säger Leilah Qarai. De dog av kylan under vintern.

På mötet närvarade också Allan Grönwald, stf stabschef, och Erika Howard från Utlänningsnämnden. Grönwald förklarade hur utlänningsnämnden arbetar och tillsammans svarade han och Howard, som särskilt sysslar med Afghanistan på nämnden, på frågor.

Mötesordföranden Stefan Lindgren från Afghanistansolidaritet tackade alla som deltagit i mötet. Mycket kunskap hade kommit fram, men många oklara punkter återstår.

Kristoffer Larsson



Lämna ett svar