- 4 november, 2009
- Posted by: Nasim Sahar
- Category: Asylsökande
Människor flyr från krig och förföljelse, från tortyr, svält och klimatkatastrofer. De flyr för att de inte har något annat val om de vill fortsätta leva. Några få procent av alla de som flyr för att söka skydd lyckas ta sig till Europa, ännu färre till Sverige. Att söka asyl är en mänsklig rättighet och att ge asyl är en internationell skyldighet. Det handlar om människors lika värde
Sverige har skrivit på FNs konvention om mänskliga rättigheter som i artikel 14 fastställer att ”Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse”.
Det betyder att den som flytt sitt land för att den förföljs på grund av etnicitet, politisk uppfattning, sexuell läggning eller kön, här i Sverige ska kunna få skydd från den förföljelsen. Men det som händer istället är att asylsökandes berättelser om krig, förföljelse och flykt ifrågasätts och misstros in i varje detalj.
Finns minsta tveksamhet i den asylsökandes berättelse tar Migrationsverket det som ursäkt för att stämpla den som icke trovärdig och ge den asylsökande avslag. För de människor som fruktar för sina liv i länder de flytt ifrån finns inget annat val än att gå under jorden. Det handlar inte ens om ett val, det handlar om att överleva.
Att leva utan uppehållstillstånd är allt annat än en lätt tillvaro. Du lever i ständig skräck för att upptäckas av myndigheterna och därmed föras tillbaka till det helvete du flytt ifrån. Du har inte rätt att arbeta men måste försörja dig och tvingas därför till svart arbete utan rättigheter, du har inte rätt till sjukvård om du inte betalar för den och barn har inte rätt att gå i skolan.
Till och med sådana enkla saker som att ha ett bibliotekskort blir omöjligt utan ett personnummer. När så många människor ändå väljer att leva utan papper i Sverige istället för att återvända dit de kommit ifrån måste vi fråga oss om det är fel på människorna eller på systemet?
Det svenska (och det europeiska) migrationssystemet kränker systematiskt människors rättigheter genom att skicka dem till krig, tortyr och svält. Men det slutar inte där. Sverige och EU försöker till varje pris hindra människor från att överhuvudtaget ta sig hit och söka skydd. De som faktiskt tar sig in i EU är en väldigt liten del av alla de som försöker.
Varje år dör tusentals personer vid Europas gränser, utom synhåll från media och europeisk allmänhet. Människor drunknar, slår ihjäl sig och skjuts till döds av gränspoliser. Många fler fängslas längs vägen och får utstå oerhörda lidanden. Sverige bygger tillsammans med EU allt högre murar och skarpare taggtråd kring Fort Europa. Svenska skattemedel finansierar militariseringen av EU:s yttre gränser genom murbyggen i Spanien och Marocko, militär båtpatrullering av Medelhavet utanför Italien och Grekland och väpnade styrkor i Turkiet och Östeuropa.
Att fly för sitt liv, ta sig den långa och farliga resan över EUs gränser, sedan misstänkliggöras från första stund och nekas skydd skulle ta knäcken på många människor. Men det finns de som fortsätter tro på människors lika värde, som vet att oavsett var vi föds har vi samma rättigheter, att rätten till ett värdigt liv inte följer nationsgränserna.
De som lever i Sverige utan uppehållstillstånd gör inget annat än utövar sina mänskliga rättigheter. En människa som är född på en plats har inte större rätt till den än någon annan. Nationsgränser är inget annat än politiska konstruktioner och ingen stat, organisation eller individ har rätt att på något sätt begränsa människors rörelser över dessa eller stämpla det som ”illegal” migration.
Cattis Laska
Nätverket Ingen människa är illegal med bakgrund som sjuksköterska
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
