Inre väpnad konflikt och internflyktingalternativ

Svenska Afghanistankommittén referat, 2010-02-04

Samma dag som Migrationsverket gick ut med nyheten att de omprövat sina riktlinjer för asylsökanden från Afghanistan, bjöd Svenska Afghanistankommittén tillsammans med Vänsterpartiet och Folkpartiet liberalerna in till en asylhearing i Riksdagen. Den övergripande frågeställningen var ”Är det rimligt att avvisa asylsökanden till Afghanistan?”

Att läget i Afghanistan just nu är allt dystrare med tanke på den försämrade säkerhetssituationen, en ifrågasatt regim, korruption och fattigdom, bekräftades av Torbjörn Pettersson generalsekretare vid Svenska Afghanistankommittén. Han delar inte Migrationsverkets bedömning att det råder inre väpnad konflikt i bara 10 av landets 34 provinser. En stor del av diskussionerna under hearingen kom att kretsa just kring begreppet inre väpnad konflikt och till följd därav internflyktingalternativet.

– Är det överhuvudtaget möjligt och rimligt att klassificera att vissa provinser i landet befinner sig i inre väpnad konflikt när situationen hela tiden ändras och konflikten rör på sig, frågade bland annat Hans Linde. Han fick medhåll från Liv Feijen från UNHCR som bedömer att hela Afghanistan befinner sig i inre väpnad konflikt och att det inte är möjligt att göra en uppdelning i provinser eftersom situationen fluktuerar för mycket.

– Anser Regeringen att domstolarna följer lagstiftarnas intentioner vad gäller tolkningen av begreppet inre väpnad konflikt?”, frågade Hans Linde Statssekreterare Minna Ljunggren. Ja, svarade hon, min utgångspunkt är att Migrationsverket och domstolarna utgår från lagstiftarnas intentioner.

Gert Gelotte, ledarskribent på Göteborgsposten, undrade om Migrationsverkets nya säkerhetsbedömning också kommer att leda till en ny bedömning vad gäller möjligheter att leva som internflykting i Kabul. Mikael Ribbenvik från Migrationsverket menade att det beror på vilka asylskäl som åberopats i det enskilda fallet.

På frågan om hur hon bedömer Migrationsverkets faktaunderlag från Afghanistan sade Liv Feijen att underlaget verkar bra, det är en bra rapport som hon läst med intresse. Problemet menar hon är hur man använder underlaget och hur bedömningen görs. Internflykt som alternativ är inget som UNHCR rekommenderar. UNHCR ser att säkerhetssituationen har försämrats betydligt i landet inklusive i Kabul. Är det verkligen säkert i Kabul? – Absolut inte om man inte har ett socialt nätverk och detta gäller alla som avvisas till Kabul som inte kommer därifrån, menade Feijen.

Två som kan vittna om detta är asylsökande Fawzia Nasimi och Wahid Rahimy som båda fruktar för sina liv om de var tvingas återvända till Afghanistan. Wahid vittnade om hur svårt det är att återvända till Kabul, hur utsatt man är i den situationen. Wahid som själv har utvisades men flytt tillbaka berättade hur han blivit utsatt för hot av kriminella som ville avkräva honom stora summor pengar och hur han knappt vågade röra sig utomhus. – Det är omöjligt att överleva i Afghanistan, var hans budskap till beslutsfattarna.

Anita Dorazio, en aktivist som arbetat med asylsökande i många år utbrast: – Alla skyller på alla. Det här är en ansvarsfråga där den enskilde afghanen inte har en chans. Kulturkompetens är avgörande och Migrationsverket har ett ansvar att se till att detta tas hänsyn till.

Ribbenvik frågade sig om lagstiftarna är medvetna om att de, när de röstade igenom den nya utlänningslagsstiftningen som trädde i kraft 2006, krympte marginalen för mer generaliserande bedömningar som tidigare var möjliga med hänvisning till ”politiskt humanitära skäl”. I den nya lagen har lagstiftarna renodlat detta till ”synnerligen ömmande skäl” och ”svåra motsättningar”.

– Saknar du möjligheten att kunna ge asyl på politiska skäl? frågade Gelotte.
– Jag vill inte använda ordet ”saknar” eftersom det är värdeladdat, jag är inte en opinionsbildare. Men det finns kraftiga begränsningar i nuvarande lag. Gruppbedömning som instrument finns inte. Detta är en politisk fråga och det är politikerna som måste besluta om detta, svarade Ribbenvik.

Thabo ’Muso som är juridiskt ombud för flera afghanska asylsökande fick frågan, Vad skulle behövas för en mer rättssäker bedömning av asylsökanden från Afghanistan? från Nina Larsson. Han menar att den nya utlänningslagen i princip är bra. Det är positivt att det finns migrationsdomstolar som är fria från direkt politiskt inflytande. Det är även bra att politiskt humanitära skäl som fanns i tidigare lagstiftning har tagits bort. Den nya lagen har fler skäl för att bevilja asyl, dessa är tydliga och avgränsade vilket är bra. Men problemet är att kraven för att lägga fram bevis är höga och svåra att leva upp till. Ett annat problem är att internationella människorättskonventioner inte tas hänsyn till i tillräcklig utsträckning.

I den så kallade Dublinkonventionen har EU länderna har enats om att en asylsökandes ärende ska prövas i det EU land man först anlände i. Lotta Hedström frågade Statssekreterare Minna Ljunggren hur Sverige tänker kring detta och om man kan vänta sig några ändringar till konventionen? Ljunggren bekräftade att ändringsförslag är under pågående förhandling, men att innan den nya EU kommissionen är på plats kommer inget att hända.

Dorazio menade att Dublinavtalet är skamligt. Ett brott mot paragraf 14 i Flyktingkonventionen. Det finns många gömda familjer i Sverige som ska skickas till Italien och Grekland. Man undrar över Barnkonventionen, existerar den över huvudtaget?

-Jag delar inte din uppfattning. Med din negativa attityd löser man inga problem, replikerade Ljunggren. Det finns många problem med Dublinkonventionen. Men det går inte att Sverige axlar allt ansvar. Fler länder måste vara med och axla ansvaret.

Ribbenvik framhöll att bifallsprocenten för asylsökande från Afghanistan var hela 72% under 2009. Beslutet som Migrationsverket nu har publicerat ger möjlighet till ytterligare skydd för asylsökanden från Afghanistan.
– Det är lätt att bolla ansvaret. Men till slut ligger ansvaret hos lagstiftarna, sade Linde som inte upplever att Migrationsverket lever upp till lagstiftarnas intentioner. En avgörande faktor är hur man tolkar begreppet ”inre väpnad konflikt” och i den frågan går Migrationsverket i klinch med andras bedömningar, däribland FN:s.

Nina Larsson tyckte att översynen som gjorts är väldigt bra och att departementet har tagit sitt ansvar. En fortsatt diskussion behövs dock, särskilt kring tolkningen av begreppet ”inre väpnad konflikt”.

Nina Larsson avslutade hearingen med att lyfta fram de positiva följder som migration kan ha för ett land, inte minst exemplifierat av USA dit många sökt skydd inte minst från fattigdom. Sverige har en möjlighet att hjälpa folket i Afghanistan dels genom det arbete som organisationer som Svenska Afghanistankommittén gör i landet, men också genom att erbjuda en hemvist åt dem som söker skydd i Sverige.

http://www.sak.se/arkiv/artiklar/artiklar/2010/asylhearing_referat/