- 23 oktober, 2009
- Posted by: Nasim Sahar
- Category: Svenska Press
Reza Javid
Utrikesministern Carl Bildt har skrivit på DN-debatt om vikten av det internationella samfundets, däribland Sveriges, fortsatta engagemang i Afghanistan för att bistå med förbättring av säkerhetsläget i landet
Det är få personer som har missat den senaste tidens turbulens i Afghanistan, både kring det omfattande valfusket som tog presidentvalet till en andra omgång och talibanernas frammarsch på olika håll i landet. Han betonar att majoriteten av afghanska folket hoppas på fortsatt säkerhetsbevarande insatser från världssamfundet för att det krigshärjade landet ska ta sig upp på benen och stega mot återhämtning. Den analysen är jag helt ense om med Carl Bildt och tycker att man bör se allt i Afghanistan relativt, d.v.s hur stor skada det kommer att göra om man lämnar jämfört med om man stannar kvar i förhållandet till det motsatta tillståndet. Jag är övertygad om att skadan som görs när ISAF, där svenska trupper ingår, lämnar kommer att vara mångdubbelt större än om man stannar kvar.
Afghanerna är trötta på krig och vill ha en fredlig tillvaro, den fredliga tillvaron kan inte åstadkommas utan stöd från omvärlden. Talibanerna kommer inte vara snälla mot folket och låta regeringen vara bara om utländska soldater lämnar, för dem är den sittande regeringen de utländska intressenas ombud och därför lika ond som själv utländska soldater och inblandade. Erfarenheterna från talibantiden vill inga afghaner återuppleva för de har helt enkelt varit hemska. Visserligen är ett återtåg av utländska soldater, främst ISAF-styrkor, inte lika med ett maktövertag och maktåtertag för talibanerna med den relativa stabiliteten och den gnutta hopp som åter fått klinga i det bergiga landet kan tyvärr komma att försvinna samtidigt som de utländska soldaternas uttåg.
Det är klart att alla folk i världen vill ha en fungera administration själva och inte se andra bestämma över dem hur deras administration ska skötas men vid nödfall bör man ompröva den hållningen och välja det minst dåliga alternativet. Jag tycker att svenska soldater är bland de bästa trupperna för en rekonstruktion av Afghanistan så det vore inte klokt att återkalla dem först medan det finns tusentals andra soldater som för direkt krig och dödar människor, både skyldiga och oskyldiga. Om utländska soldater ska lämna Afghanistan ska det vara de krigsförande amerikanska och brittiska soldaterna som är anledningen till en stor indignation bland den civila befolkningen. En nedtrappning från svenska trupper skadar mer än vad det hjälper stabiliteten och säkerheten i de provinsen dessa trupper tjänstgör. Därför anser jag att svenska soldater ska finnas kvar i Afghanistan.
Samtidigt vill jag framhäva min ståndpunkt att jag inte vill ha någon större satsning på militära insatser från svenskt håll i Afghanistan. Detta p.g.a av att den reella förändringen och det reella hoppet i Afghanistan tänds eller hålls levande av varken krigsförande eller ISAF-styrkor i den mån som återbyggnad av landet åstadkommer. En svensk soldat i Afghanistan kostar över 1 miljon kronor per år, något som innebär att de runt 400 svenska soldaterna som tjänstgör i Afghanistan kostar över 400 miljoner kronor varje år. 400 miljoner kronor i afghansk valuta blir ca 28 miljoner afghanier. 28 miljoner afghanier i bistånds- och rekonstruktionsinsatser skulle betyda hundratals välfungerande skolor och sjukhus varje år och det skulle vara både säkerhetsframbringade då folket skulle vinna på att få stöd och arbeta för förbättring av sin vardag samtidigt som den skulle bygga upp ett framtida hopp för den kommande generationen som borde vara det egentliga föremålet för strävan.
Vi befinner oss i en tid då både militära och biståndsinsatser är nödvändiga i och med att rekonstruktion av landet med biståndsmedel förutsätter säkerhet med militära insatser och långstiktig säkerhet förutsätter rekonstruktion av infrastrukturen. Det handlar alltså om en prioriteringsfråga. I Sverige har det visat sig tydligt att olika partier har olika prioriteringar i den här frågan men sammanfattningsvis kan man generalisera och säga att många fler vänsterpolitiker än högerpolitiker betonar vikten av återuppbyggnad som viktigast samtidigt som förhållandet gällande militära insatsers vikt har en motsatt politisk dimension, d.v.s fler högerpolitiker betonar vikten av att svenska soldater stannar kvar för att bevara den bräckliga freden och stabiliteten som har åstadkommits.
Jag själv tycker att båda är nödvändiga och förutsätter varandra men lägger större vikt vid behovet och rollen av bistånd eftersom framtiden i Afghanistan byggs med pennor och inte med gevärskulor. Men för att pennan ska få möjlighet att ta över makten över dagordningen krävs att de gevär som cirkulerar runt om i landet bör minskas och den minskning är i dagsläget inte möjligt utan militära insatser
.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.
